Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
X.
Det finnes tvenne varelser i Padischans stad, som be-
trakta mig som ett odjur, och detta gör mig nedstämd.
Fatma heter den ena och Eminé den andra; två kur-
diska tiggareflickor med vackra gasellögon och med stäm-
mor som ett porlande källsprång. Hvarje förmiddag, då jag
går till min déjeuner stå — eller rättare stodo — de utan-
för min port. Jag låtsades icke se dem, men ständigt följde
de bakom mig, bedjande om “bakschich" med en vällju-
dande ordström på sitt obegripliga språk. Hvarje dag fingo
de hvardera ett småmynt, och till slut vågade jag mig aldrig
ut på gatan utan att ha växladt. Men nu stå de aldrig mer
utanför porten.
Jag gick en gång för en vecka sedan öfver en smal
gränd i närheten och fick då se en grekisk pojke på ader-
ton eller tjugo år komma bärande en kattunge i dess ena
öra. Jag gick med käppen i hand öfver gatan för att före-
hålla honom det olämpliga i hans beteende, men i stället
för att släppa katten, kastade han honom upp på närmaste
hustak och tog till flykten. Katten, som antagligen redan
förut blifvit skadad, nedföll handlöst i gatan och bröt ryg-
gen, ty den jämrade sig utan att kunna röra sig ur fläcken.
För att göra ett slut på dess lidande, hämtade jag ur gatan
en väldig sten och krossade därmed dess hufvud.
I detsamma hörde jag bakom mig ett genomträngande
skrik af fasa. Jag vände mig om och såg Eminé. Hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
