Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Ett stort rum med läktare, upplyst af hänglampor. I
midten en cirkelrund inhägnad. Som honoratiores taga vi
plats, lutade mot barriären och med benen på arenan. En
orkester af tam-tam och strängaspel intonerar en hymn, och
så går det löst. En till dansös förklädd mansperson kom-
mer bugande in och tråder en dans, ackompanjerande sig
själf på kastanjetter af metall. Han har ett lidande utseende
och tar sin sak på djupaste allvar; icke ens när han på de
arabiska kvinnornas sed dansar magdans får hans prestation
en bismak af parodi. Icke ett leende glider öfver hans drag,
och åskådarne betrakta honom tigande, gillande och djupt
intresserade.
Sedan applåderna lagt sig, kom hufvudnumret. En
skådespelare i röd mantel trädde in med en färla i handen
och gick tigande några hvarf rundt .omkring arenan. En
stund därefter uppenbarade sig en annan man i jättestor
turban, åtföljd af tvenne tjänare, af hvilka den ene var en
puckelryggig, enögd och haltande dvärg. Äfven dessa bör-
jade tigande gå rundt, men i motsatt riktning. Plötsligt
råkade de båda herrarne — den först inkomne och mannen
med turbanen — till sin stora förvåning observera hvar-
andra, och nu utspann sig emellan dem en dialog, som va-
dade två timmar, endast afbruten af åskådarnes stormande
bifall.
Som jag för min del icke begrep ett ord af det hela,
kunde jag endast förströdt deltaga i mina vänners glädje,
men då en af dem misstänksamt frågade, om jag icke tyckte
att pjäsen var rolig, svarade jag utan att blinka: “Jo visst,
ofantligt!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
