Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
för oss sträckte sig stadsmuren, och mot den opalfärgade
himlen aftecknade sig Stambuls mörka hus och ljusa, spet-
siga minareter; nedanför till vänster syntes en smal strimma
af Gyllene Hornet.
Med ens började den dödas broder att sakta vagga och
därpå att sjunga; då han slutat fortsatte änklingen. Två an-
dra präster, som tagit plats bredvid de öfriga så att de alla
bildade en fyrkant, stämde in i sången. Med händerna lyf-
tade mot himlen lyssnade menigheten.
Åter en stunds tystnad, så läste den första prästen en
längre bön (“sura"), förde händerna ett ögonblick till tin-
ningarne, och gudstjänsten var förbi.
Den, som först reste sig, var en ung man, synbarligen
en anhörig. Han bar ett knyte med småmynt och delade
nu ut arfvode till de båda främmande prästerna, dödgräf-
varen och andra tjänande bröder; resten af innehållet dela-
des ut bland tiggarne, som längs vägkanten bildade häck.
Vi letade efter presten för att säga honom farväl, men
sågo nu, att han ensam återvändt till grafven. Han stod
där hög och rak som en staty, den hvita bindeln kring hans
panna lyste mot kvällshimlen. Han bad med halfhög röst;
flere gånger kunde jag tydligt uppfatta ordet “Fätima"; ej
ett uttryck i de vackra anletsdragen, som tycktes gjutna i
mörk brons, förrådde de känslor, som antagligen snyftade
inom hans bröst.
Då han slutat, blef han oss varse.
“Det är slut, nu sofver hon“, sade han, lade handen
under kinden och pekade ned mot grafven som för att för-
klara sina ord. Därpå gick han långsamt därifrån utan att
vända på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
