Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
XX VIII.
Längs takgesimserna på Dolmabagtsche och Tschere-
gan, där den fångne exsultanen dväljes, sitta komoranerna
lättjefullt uppradade, på afstånd liknande champagnebuteljer;
en och annan af dem håller den ena eller båda vingarne
orörligt uppspända och tyckes då snarare likna en heraldisk
örn, uppsatt till prydnad. Då och då lyfter en enstaka fågel
eller en mindre flock, susar vågrätt och tungt genom luften
för att därpå slå ned i vattnet.
Stormakternas stationärer ligga förtöjda vid sina bojar
och gunga paralelt. Matroserna ha hängt upp sina skjortor
på tork. Therapia-båten frustar förbi mig, där jag sitter och
fantiserar i kaiken. Aktern är afspärrad till “haremlik“; un-
der soltältet, som fladdrar åt sidan, kan jag se de i svart
siden höljda turkinnorna röka cigarretter.
Jag lät roddaren föra mig helt nära stranden, ty jag
önskade taga några snapshots af de hvita palatsen, som i
präktigt ljus lågo utefter kajen som oerhörda kuber af hafs-
skum. Jag befann mig på hemvägen, kaiken strök redan
tätt utanför Tcheregan, då med ens den gamle roddaren
gaf till ett varningsrop; i detsamma susade en stor sten
från land förbi mitt hufvud och föll ned i vattnet på
andra sidan kaiken. Jag vände blicken mot land och såg
där en soldat, som betraktade mig med ett hånfullt skratt.
Det var tydligen han, som kastat stenen. Längre bort stodo
eller lågo andra soldater bredvid sina kopplade gevär, me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
