Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
dan vaktposterna stodo orörliga vid sina skyllerkurar. Alla
betraktade mig leende; icke ett ord tycktes höjas till ogil-
lande af dettasätt att bemöta en oskyldig förbipasserande.
Jag kände hur bloden rusade till hufvudet, och huru
jag greps af vrede. Lyckligtvis hade jag ingen revolver.
Roddaren påskyndade farten och vi aflägsnade oss från det
farliga stället. Jag tog upp klockan för att bestämma tid-
punkten. Hvad jag hade att göra var naturligtvis att, med-
förande roddaren som vittne, göra anmälan i högvakten och
få attentatsmannen vederbörligen näpst.
Hvarför kastade han stenen? Var det därför att jag hade
en kamera i knät, eller endast därför att jag var europé?
Ju mer jag ansträngde min hjärna med att förstå detta,
dess tydligare blef det mig, att det hela endast varit en
kanske impulsiv yttring af det hat, som Hassan innerst inne
bär till européen. Och hvarför skulle han icke hata honom?
Hvarför hatar trädgårdssångaren den klumpiga och fula grå-
sparfven, som i flockar objuden kommer in på hans lugna
område, och knuffande, pockande uttränger honom, rubbar
honom ur hans vanor och förstör trefnaden?
Kaikan lade till vid Tophane, och jag steg ur. Den
brunbarkade roddaren, som jag på måfå tagit ur myllret vid
Galatabron, steg ur för att följa mig till högvakten. Men
jag gaf honom drickspengar och lät honom gå utan att fråga
efter hans namn. Jag var ej längre förbittrad på soldaten.
Men en dumbom var han, det är säkert, ty det var ju nära
att han krossat skallen på en af sina få frankiska vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
