Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
vildhet, hästarne stegra sig, spjuten stinga, de döende vrida
sig på marken, hjälmar krossas och svärd bräckas, eller rusar
lejonet upp och biter sig fast i hästens bringa, medan den
sårade hjorten flyr. Det är ett vimmel och ett lif rundt om-
kring detta åt döden vigda rum, ett tummel och ett ras,
medryckande och förlänande en spänning, som endast ett
äkta drama förmår.
Men var det icke för Alexander, för hvem var då denna
sarkofag bestämd, detta sannskyldiga mästerverk, där mar-
morn undfått det lefvande lifvet? Se där en fråga, som väl
aldrig blir besvarad. Den döde har tagit sin hemlighet med
sig. Må han slumra i ro, där han ligger, kanhända i Sidon,
utkastad ur sin kista likt snigeln ur en purpursnäcka. Han
blef ändock lyckligare än ägaren till närmaste sarkofag, som
nu till allmänhetens beskådande ligger där strax bredvid och
grinar med tänderna i en glasmonter, ehuru han på sin ur
ett enda väldigt bassaltstycke huggna kista i kilskrift inhuggit
dessa ord:
“Hvem du än är, stör icke min ro! I min kista skall
du icke finna någon skatt. Stör icke min eviga sömn. För-
bannad vare du då i evighet!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
