Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
XXXI.
27 Februari 1904.
Courban-Bairam. Detta ord klingar för turken som en
fanfar, som gnäggningen af hvita hästar — det innebär för
honom fest och jubel. Courban-Bairam är namnet på den
praktfulla blomma, som en gång om året öppnar sig under
Islams halfmåne — en fest, där österlandet triumferar öfver
västerns inflytande och där den argaste reformturk med eller
mot sin vilja blir oriental. Ramadan är förbi, fastetiden är
till ända. Karagheuz är nedstoppad i sin låda till nästa år,
men innan allt är förbi och Profetens folk återsjunker i sin
sorglösa ro, kulminerar det hela i en enda knalleffekt, en
kalifens apoteos — Courban-Bairam.
Högt uppe under taket af Dolma Bagtsches ofantliga
tronsal finnes en liten estrad; från den svindlande höjden
bli människorna därnere små som schackpjäser. Det är här
som vi tidigt på morgonen, klockan är knappast mer än 7
— man måste infinna sig i god tid, innan vägarne från
Yildiz afspärras med militärhäck — sitta uppflugna, osyn-
liga nedifrån salen.
Klockan blir nära 8 innan soldaternas lefverop utan-
före säga oss att sultanen kommer. Och genom ett fönster
i en korridor kunna vi se tåget nalkas. I ekipaget, förspändt
ä la Doumont, sitter sultanen allvarsam, bakåtlutad, och
midt emot honom, som alltid vid färden till Selamlik, Riza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
