Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
XXXII.
Finnes det något folk i Europa, som i främmande om-
gifning aklimatiseras snabbare och säkrare än svensken?
Sällan, ja, nästan aldrig råkar man i utlandet någon utom
Sverige född landsman, som ens hjälpligt förstår sin faders
språk. Det är en nedslående erfarenhet, men man gör den
osvikligt. Det måste finnas en viss egenskap hos vår ras,
ett förbisedt drag i “svenskarnes lynne", som kanske mer
än mycket förklarar, hvarför Sverige ej ens under sin stor-
maktstid kunde grunda några varaktiga kolonier. Det sven-
ska lynnet bär en färg, som allt för hastigt bleknar, det
liknar trädgårdsrosen, som kommen utanför muren blir till
nypon. Men råkar man någon gång långt hemifrån någon
svensk, som huru än långa år och skiftande öden därute
format hans lif, förblifvit äkta svensk, blir man glad och
öfverraskad.
“Lilla Sverige" i Konstantinopel, aldrig går du ur min
tacksamma erinring. Jag ser när som helst min gamle sven-
ske vän sitta i skymningen vid sitt fönster med katten fram-
för sig på bordet. Han ser ut genom rutan, som sitter fyra
våningar högt öfver Péragatan. Öfver Sancta Maria Draperis
klostergård midt emot lyser en slocknande strimma af sun-
det, medan stora svärmar af kajor sträcka förbi på färd till
sin nattkvist i graflundarne kring Euyb. Jag knackar på, och
han reser sig förnöjd, lägger glasögonen på bordet och
sträcker handen emot mig. Dagens arbete är slut, och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
