Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De äro romantikens blåa blomma
planterad i en jakobinerlufva.
Förljufva stunden. Sluta upp att rufva.
Du vet för visst, hvad jag, hvad hvar man vet,
där bor i människan en sjuk poet,
som om han får all jordens härlighet
och stek och vin och fullt af mynt i skrinet,
likväl som fordom gråter blod i vinet.
Hvad rör det också dig, så framt du samlar
åt dina dagar fröjders öfverflöd,
om världen bättras eller om hon ramlar
en timme efter sedan du är död.
Kan blott en enda från sin sotsäng visa
tillbaka på ett lif mer rikt än ditt,
då är ditt lif en hjärtlös orättvisa,
då res dig vred och glödga vapnet hvitt,
samt röfva sist, om himlen ock skall skändas,
en lycka som är mer än denna endas.
Likt trött i nattens köld med skägget fruset
en hungrig vandringsman kan lyssna stilla
till festens buller i en bommad villa,
så lyss försagd på afstånd ständigt du
till all den fröjd, som gömts i stundens nu.
Bryt lustigt in dig i det stängda huset.
»I morgon» gycklar. Hvad du äger njut.
När almen, som du satt med egna händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
