Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett berg af skatter på min väg och ropa
om glada dagars gång. Jag svindlar likt
en konung, när på knä i koret dignad
i kröningsstund han hör sin riddarvakt
med höjda värjor hyllande hans makt
mångstämmigt jubla: korade välsignad! —
Då nu Hans Alienus detta sagt,
sjönk han i tankar, och han hade lagt
sin ränsel under armen som en puta.
Allt som den sjunkna brasans dager blef
mer röd på rummets vägg och frusna ruta,
förlängdes skuggorna och draget dref
dem mot hvarann likt negrer, hvilka pruta
med lyfta händer om en eldröd väf.
Hans Alienus följde med sin blick
förvridna skuggorna och dämpadt sakta
men upprymdt ordet från hans läppar gick:
— Jag brukar ofta skuggorna betrakta.
Det sista mörkrets andar gå på jakt.
De följa oss på huk i dansens takt,
i gillets varma luft vid stråkars läten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
