Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när han går. Så långt inne i kapellet som han står,
hinner han ej före oss dit ned. — Men vi måste vara
tysta. Det går icke an att prata på det här sättet.
Ingen yttrade något på en lång stund, men
slutligen kunde icke heller Betty sitta längre tigande.
Hon rådde icke för det, men hon måste säga något,
hvad som helst, och så fick hon ej fatt i annat än
några ord om att pastiljerna voro för söta.
Nu voro de andra båda flickorna emellertid
helt och hållet försjunkna i bön. Endast Elena
gjorde en liten svag nick för att visa att hon hört,
men icke ville svara. Betty fick ett sarkastiskt uttryck.
Palestrinas melodier ljödo, fulla af mildhet,
föråldradt klara och oskyldiga, burna af sångarnes
flöjtlikt mjuka stämmor. Påfvens bärtron lyftes
åter i höjden och försvann i kapellets dörr. Det
blef rörelse bland åskådarna, trängsel och
villervalla, ett handgemäng under hvilket alla bemödade
sig om att knuffa sig fram till utgången så fort
som möjligt.
— Hvarför går du så långsamt, Elena? —
frågade Betty.
— Jag kan inte trängas på det här sättet.
Om Giggia och jag tappa bort dig...
— Om vi tappa bort hvarann, råkas vi vid
Bronsporten. Den som kommer först väntar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
