Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af mig, få ni också gifva mig någon ersättning,
åtminstone medlidande. — Han är en förståndig
man, för han vet, att har man inte ett litet
martyrium att flagga med här i världen, går det rent
åt fanders. Men svara mig uppriktigt på en sak.
— Och den är?
— Hur kan du, som — förlåt att jag talar
rent ut — inte är någon verkligt troende, ha
tålamod att gång på gång bevista våra kyrkfester?
Hans Alienus var tämligen mager. Det
skägglösa långa ansiktet med de tättliggande sneda
ögonen fick hufvudsakligen sitt uttryck af den
fågelaktigt framspringande näsan och de mörka
ögonbrynen. Hans hud var starkt solbränd och kom
därför tänderna att blänka, när han skrattade. Han
hade en vana att, då han blef tilltalad, ett
ögonblick betrakta den talande, innan han svarade,
och han såg den påflige sångaren rätt i ögonen.
Bakom Jasons orörliga ansikte, hvilket liknade
ett skaladt päron med två kvittenkärnor, uppsteg
aldrig en tanke, och Hans Alienus erinrade sig ganska
väl, att han några dagar förut själf sagt det där om
den helige Bartolomæus. Emellertid svarade han:
— Delvis har jag haft lika mycket nöje af
festen som de andra, och delvis har den också
varit ett uttryck för min tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
