Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Min unge vän lefver icke i framtiden och
icke i det förflutna utan i dag, i ett
dekadenssekels förruttnelse.
— Därför innesluter jag allt hvad jag önskar,
all min verksamhet, alla mina tankar så natt som
dag i den till en passion uppsvällande föresatsen
att bryta loss mitt lif från denna tid.
De tre samtalande hade långsamt skridit bort
genom kapellet och försvunno öfver tröskeln,
medan deras steg genljödo öfver det tomma golfvet.
Samtalet och den nyss afslutade kyrkfesten
sysselsatte Hans Alienus’ tankar. Han var vid
strålande lynne och full af sjudande lifslust. Det var
honom ett välbehag att känna bröstet lyfta sig och
andas, att känna musklerna knyta sig vid fotens
steg. Han ville njuta lifvet i fulla drag så länge
han var ung, alltså ungefär till dess han fyllde
trettio år. Att lefva lycklig var hans stora mål.
Han skulle icke en gång som gubbe kunna
förebrå sig att ha mördat sin ungdoms glädje med
onödigt själfplågeri. Då han slutligen låg på sin
sotsäng, skulle ban samla en skara barn kring sin
bädd och säga: Afundens mig, mina kära unga.
Afundens den gamle Hans Alienus, ty han var en
vis man redan i de år, då han ännu icke var
någon man. Han har förstått att framlefva sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
