Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smalnade och höjde sig likt en backe, uppfångade Hans
Alienus den första skymten af de tre väntande
flickorna. De voro ännu på så stort afstånd, att de
snarare liknade prydligt svarfvade dockor än
fullvuxna människor, men för hvart steg blefvo de större
och tydligare att känna igen. De kommo hastigt
närmare och närmare öfver det i varmt solsken
och blåkalla slagskuggor randade golfvet, och deras
ansikten öfverdrogos i ständig växling af skugga
och sol, medan draget lyfte deras svarta slöjor i
vida bågar.
Alla tre voro helt och hållet svartklädda, och
Bettys lilla figur rörde sig taktfast och beslutsamt.
Giggia var undersätsig med breda sammanvuxna
ögonbryn, och hennes glänsande bruna ögon
öppnades aldrig mer än till hälften. Hon hade små
skrattande gropar vid knogarna på händerna, hvilka
slängde litet för mycket. Hon hade ej ännu
romarinnans värdiga hållning. Hon kastade
hufvudet åt sidan och gick ej alldeles rakt fram utan
vårdslöst i bukter som unga flickor bruka göra,
då de grubbla på något och tro sig osedda. Elena,
som syntes några år äldre, var längre och smalare
samt hade det syskondraget med en bild, att
hennes gestalt mer ådrog sig uppmärksamheten än
ansiktet. Hennes drag voro regelbundna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
