Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hans Alienus bevistar mässan samt åker till en bagarbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vände sig dröjande åt sidan som väntande att
han skulle följa efter, men då hon fick se honom
framme vid fontänen med afvigsidan af sina händer
tryckta mot de förblindade ögonen, började hon
skratta och försvann snart bakom grönskan. Ju
längre bort hon kom dess högre skrattade hon.
Till sist skrattade hon endast för att de andra
inne i bagarboden skulle höra, att hon icke i all
evighet stod kvar vid springvattnet.
Småningom återfick han sina ögons bruk. Det
hade blåst upp. Kvistarnas skuggor ringlade på
sandgången, och det syntes honom, att hela naturen
darrade och brusade. Han kände en obändig
uppsluppenhet utan att egentligen veta hvarför, och
lyftande den ännu till hälften mjölfyllda skopan
från marmorkistans kant, där den blifvit stående,
följde han gången framåt. Han såg sig kring och
letade efter något föremål, som han kunde bruka
till ett pojkstreck, bryta sönder eller ställa till
buller med. Han märkte först nu, att det mulnat
och att regnet redan föll i tunga droppar.
Då han närmade sig gårdsingången till
bagarboden, kom han att tänka på, att det vore klokast
begifva sig dit in springande, i fall någon skulle
falla på den tanken att fråga, hvarför han och
Giggia dröjt så länge, oaktadt det börjat regna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
