Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt länge föreställt herrskapet Almerinis
betjänt, fast jag samtidigt är både deras kock och
kammarjungfru. Trasherrskap! Lysande elände!
Giggias mor, fru EIisabetta, hade blifvit kallad
till en sjuk frände och var ej hemma. Alla kände
en tryckande järnring brista från hjärtat, ty
Almerini själf skulle endast finna deras upptåg
ypperligt. Han kom dem redan till mötes i dörren, liten,
svartmuskig och demonisk med väldiga
Achillesmustascher och trumpetsmattrande löje. Han gned
händerna belåtet. Nu skulle de hafva riktigt roligt!
Hans Alienus erinrade sig allt skvaller om
Almerinis olyckliga äktenskap. Helt ung hade
denne gift sig med fru Elisabetta. Hon var sju
år äldre sades det, och mer än vanligt ful, det såg
man. Han hade tagit henne, emedan hon ansågs
rik, men svärfadern dog och efterlämnade intet
annat än en kassabok, som gaf uppgifter om hur
han burit sig åt för att äta upp en förmögenhet. Där
stod Almerini nu med sin fula hustru, som var
föremål för gyckel. Han var hjälplöst hopfjättrad
vid denna gamla kvinna, som påtryckte hela hans
lif en prägel af för tidig ålderdom. Medan hans
jämnåriga ännu lefde ett gladt ungkarlslif, såg han
sig dömd att släpa på fru Elisabetta. Han var
besvärad af att gå arm i arm med henne eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
