Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man måste tala om för fruntimren, hur förförisk
man är, annars komma de inte att tänka på det.
— Jaså, du skakar på hufvudet.
Hans Alienus försökte påtvinga sig en glädtig
sinnesstämning, som icke ville komma af sig själf,
men han blef tvärt om allvarligare och allvarligare.
Almerinis munterhet smittade icke utan hade en
egendomlig förmåga att stöta tillbaka. Likväl
bemödade sig Hans Alienus att ännu en gång anslå
en munter ton.
— Då Almerini är tillsammans med oss yngre,
skäms han att vara gift och vill narra oss att
glömma bort det.
Almerini hade rest sig upp från golfvet och
ställde några buteljer på bordet. Han försökte
svara gycklande, men en så skärande smärta
grinade bakom hans skrattande ansikte, att hans
vårdslöst framkastade svar fick en bitter
anstrykning.
— Jag vill inte neka, att jag i unga
människors närvaro ibland glömmer mig och låtsas vara
munter som de. Annars i sällskap blir jag
vanligen undanläst samman med andra äkta män i ett
särskildt rum, som är fullt af tobaksrök, och där
samtalet bör röra sig kring affärer, befordringar
och sådant. — Nu skola vi i alla fall ha litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
