Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trefligt. Knussla roar mig alldeles inte och, oss
emellan sagdt, så vet ni ju, att jag hvilken stund som
helst kan vänta ett litet arf på väl sina hundra
tusen — tänker jag.
— Menar du från din kusin i Australien,
pappa? — frågade Giggia. — Men du har ju sagt,
att han sitter där nere som simpel skomakare.
— Det kan ju vara, men jag misstänker allt,
att han skrapat ihop åtskilligt ändå.
Han började medan han talade på måfå
anrätta en bål i den stora terrin, som Giggia och
Betty hämtat från köket, men det svidande såret
på hans hjärta, hvilket hela världen visste om,
men han sökte dölja, hade en ovarsam hand råkat
att slita upp, och stämningen blef tryckande.
Hans Alienus upptäckte dessutom, att han
visade sin hustrus systerdotter Elena en väl
ifrig uppmärksamhet. Hans Alienus kände
medlidande med den tillbakadragna flickan, som åt
nådebröd i familjen, och han betraktade henne,
medan han skalade sin mandarin. Men hon var
envist upptagen af att plocka nötter i
träknäckaren och uppradade sedan kärnorna på bordet.
Fostrad i armod bland många syskon hade hon tidigt
fått drag af undergifven sorgbundenhet, och
hennes färglösa ansigte hade ingen likhet med hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
