Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Få själfmord begås af hunger. Med ett par
silfvermynt kunna vi äta oss mätta för ett helt
dygn, och ändå se vi beständigt människor, som
dagligen vakna med tio och hundra och tusen
gånger mer än dessa nödvändiga silfvermynt, plåga
sig för att vinna mer. Är det en kamp om bröd?
Födan är en nödvändig förutsättning liksom luften,
aldrig ett djupare önskningsmål. Den hungrige
förstår ej lifvets mening. Därför blir lifvets mening
oftast klarast fattad af familjer, som i generationer
lefvat på samhällets topp såsom Wittelsbacharne,
hos hvilka skönhetsdriften omsider till och med
stegrades till vansinne.
— Då är lifvet en kamp om makt.
— Makten kan vara ett medel, men hur ofta
såg du ej just de andligen främste skjuta detta
medel från sig med likgiltighet. Och skulle makten
tillfredsställas af att i stinkande trasor styra
världen från en jordkula? Dess lockelse ligger till sist
i undantagsställningen, triumftåget, purpurn,
skönheten att höra sin egen stämma likna åskans. Det
synes som hade maktens Sardanapaler endast
funnits till för att bära det skönas fackla framför
människorna och samtidigt genom tuktan göra dem
mogna att slutligen i frihet gemensamt fatta skaftet.
Eller hvad menar du själf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
