Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenstrålarna, hvilka mellan underjordiska ruiner och
grafvar pulserade fram ur Roms mark, en dämpad
kor om all denna mulls minnen från släktets
högsommar.
Betty tände de båda ljusen på byrån, och
Almerini skänkte i glasen. Nu ändtligen skulle glädjen
begynna. Hittills hade det icke varit något att
tala om, bara ord.
Då hördes vagnsbuller från gatan, och Almerini
gick till fönstret och såg ut.
— Det är visst mamma, som kommer hem, —
yttrade han med ansträngd ledighet. — Vi skola
kanske gå och möta henne.
Flickorna sprungo ur rummet och Almerini
ville följa dem, men på tröskeln mötte han Jason,
som vaknat. Han tog honom under armen och
vände tillbaka in i rummet.
— Nu skall du förlåta oss vårt upptåg, Jason.
Och för öfrigt... du vet hur nervös Elisabetta är,
så tala nu inte om det här för henne.
— Jo.
— Hvad tjänar det till? Säg nu ingenting.
— Jo.
Jason var yrvaken och trätsjuk, men Almerini
försökte lugna honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
