Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jason hade satt sig ned, flöjtade och snaskade
fikon. Hans kvinnligt trinda små händer gräfde i
askarna, och hans uttryckslösa ansikte blef lifligare
än vanligt. Skulle man lefva i lycka, sade han,
så tjänade det ingenting till att fånga ett
ögonblick då och då. Man skulle fortsätta i natt, i
morgon, allt framgent, och Almerinis plan för
morgondagen var mycket förståndig. De skulle mötas
klockan åtta vid Porta Maggiore, och Hans Alienus
skulle söka att få fatt i en rymlig oxvagn. Skada
bara, att icke flickorna fingo vara med just nu i
afton också. Betty var ett ovanligt begåfvadt ungt
fruntimmer.
— Ni båda skulle passa till ett par, —
framkastade Hans Alienus, men då han därefter böjde
sig ned till golfvet efter cigarrlådan, stötte Almerini
honom i ryggen och hviskade:
— När han kommer att tänka på det där
vid full dager i morgon, stackarn, blir han din
ovän för all tid. Du kan inte tro ett sådant sinne
han har.
Alla tre satte sig kring bordet. Nu åtminstone
skulle de muntra sig! — Men rummets köld blef
mer och mer plågsam.
Timmarna gingo, Jason somnade på sin stol,
Almerini gäspade. Frusen och uttråkad reste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
