Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En löftesafton under hvilken ingen håller sitt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen Hans Alienus och tog afsked. De skulle
mötas nästa morgon vid Porta Maggiore. Nu var
klockan tolf.
Då han kom ut med ljuset i förstugan stodo
flickornas skodon i rad på golfvet och ännu
smutsiga sedan förmiddagens äfventyr. Han kunde
mycket väl se, att de minsta skorna voro Giggias
och att de realistiska snörkängorna voro Bettys.
Almerini dröjde ännu inne i Jasons rum.
I ett plötsligt oöfverlagdt infall ref Hans Alienus
en sida ur sin anteckningsbok och skref på den
med stora bokstäfver:
— Kom ändtligen med på utflykten i morgon!
Han kramade hop papperet och stoppade det
i Giggias ena sko, och det strecket bragte honom
med ens åter i ett lynne, som nära nog kunde
kallas upprymdt. Orden på papperslappen syntes
honom liksom en hälsning till Giggia, att själfva
utflykten egentligen betydde mindre än att de båda
fingo råkas, att de andra endast voro en stab,
som följde med, därför att det var omöjligt att få
fara utan den.
Då han såg att dörren till trappan redan var
låst med den plumpa och stora regeln, återvände
han till Jasons kammare, gick tätt förbi Almerini,
som sysslade med något vid bordet, samt slog upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
