Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sjuklig öfverretelse, som gömmer sig bakom
det ordet. Lidelsen är något oskönt till sin natur,
rifver människan ur sin jämvikt, vanställer och
förvrider ansiktet och gnager kropp och själ som
en tärsot. Jag kan icke se något tilldragande i
en benmager kropp med två dystert glödande ögon.
Men om det också bara är en välmående italiensk
tenor, rund som Jason, hvilken reser omkring och
sjunger i teaterpjeser, genast tror han sig skyldig
att visa lidelsefulla ryckningar i ansiktet. — På
mig verkar sådant helt enkelt frånstötande.
— Alltid har du så mycket att prata om.
Hvarför bief du inte andlig? Tänk, hur du skulle
kunnat predika om transfigurationen och sådant!
Men hvad hade det du sade att göra med den
fråga, som jag gjorde nyss? Kan du säga mig
det? Det rycker ju hvarken i ditt ansikte eller mitt.
— Känner du inte, att det hänger ett annal-
kande oväder i luften? Det steg upp den gången,
då vi råkades på tu man hand vid ingången till
kyrkan. Det hade varit bättre för oss båda, om
det mötet aldrig blifvit af. Det sorglösa förhållande,
som dittills rådde mellan oss alla, är grumladt för
alltid.
Hon hade åter satt sig på bordskanten, all-
varlig och undrande, och han gick fram mot henne,
4-
136
b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
