Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hans Alienus blir åter enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
men då han icke i hela staden kunde finna någon
passande, gjorde han själf upp ritningen till en ny,
som sedan beställdes. Foten skulle vara sirad med
oäkta stenar. — Äkta har jag icke råd att bestå
mig, — sade han, •— och är en oäkta rubin lika
vacker som en äkta, föredrar jag den oäkta, ty
jag tycker icke om rubiner för deras kostbarhets
skull, utan för deras utseende. — På det sättet
fick emellertid hans rum en viss likhet med modern
salong, och en dag bad han Giuseppe att bära ut
hela härligheten, och åter smulade han sin inbill-
ning med förklaringar.
— Hvarför skulle jag nödvändigt äga? Ägan-
det skänker mig slutligen ingen tillfredsställelse.
Hans Alienus’ gris, Hans Alienus’ bagge! Om jag
står samtalande på en trappa, behöfver den där-
för vara min? Behöfver den ens vara vår? Den
kan vara ingens. Är lusten att äga upprunnen ur
skönhetsdriften, svär dock den ojämna fördelningen
likväl just mot skönhetsdriftens fordringar. Därför
bygga vi i inbillningen trappor som äro ingas.
Här stod han framför ett nytt snår af förkla-
ringar, och motsägelserna begynte rundt honom
sin hemska, aldrig tröttnande ringdans. Samtiden
hade flyttat under hans tak.
För att vederkvicka sig beslöt han att om
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
