Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•f*-
— Då han fick så mycket, — sade han, — kunde
han icke taga en ny plats. Hvar skulle han då
göra af allt som han fått? Då vore det lik så
godt att han gifte sig, om han bara funne någon
förståndig och passande person. Värdinnan på
vinstugan hade talat om en väninna, som nära
nog varit i tjänst hela sin trettiosjuåriga lifstid,
men som kanske icke skulle vara ovillig att gifta
sig. Hvad som behöfdes för att gifta sig var just
en säng, ett bord och några kökssaker. — Sedan
kunde han ju taga anställning som uppassare nå-
gonstädes.
I skenet från den katolska kyrklampan stod
Giuseppe med sin toppiga hvita hätta och sitt hvita
ansikte, på hvilket de buskiga mustascherna före-
föllo dubbelt svarta. Så snart han började tala
om husgeråd, gjorde han icke längre några stora
rörelser med armarna, och hans röst blef mer
dämpad och stilla. Han uppsökte därvid helst nå-
got att ordna och syssla med, jämkande på mygg-
tältet eller drog sin slidknif och sträckte sig på
tåspetsarna, för att bättre kunna se ned i lam-
pans röda glaskalk och putsa veken.
Hans Alienus däremot rörde sig af och an
genom de två rummen, medan han började afkläda
sig. Ibland stötte han i halfmörkret mot något
4—
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
