Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ett fornfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*
Hans Alienus försjönk i fankar.
— Här ligger en obekant enskild man som
en halfgud med pannring och med ett Dionysoståg
på kistan. Hans tid grep fast i lifvets önskan.
Hur flacka de dagar som kommit. Jag ville stå i
en fjälldal och säga till mina följeslagare, då ett
aflägset muller nådde oss: Det är Hans Alienus’
kanoner som dåna! —Hellre vara Cola di Rienzis
lik än namniöshetens lefvande Hans Alienus ! Jag
ville dragas efter hingstspann på Via Sacra och
höra husen genljuda af tubornas skräll, och, så
långt mitt öga såg, möta viftande dukar och lager-
kvistar. Allt detta ville jag, men om jag högt
uttalade det, skulle samtiden bredt skratta mig
i ansiktet utan aning om att hon därmed äfven
skrattar åt sig själf. Hvarför låta sådana ord löj-
liga i min mun, medan de en gång skulle haft en
helt annan klang, utslungade af det hufvud, som
ligger framför mig i kistan. Därför att de svära
mot den moderna anden, som vin skär sig i fet
mjölk. Därför att adertonhundratalet har gjort
människan löjlig.
Lyktskenet glittrade i guldlöfven. Han satte
sig på hörnet af den tomlår, på hvilken kistan
blifvit ställd, samt stödde armen mot kistans sköra
184
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
