Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(de nickade) som staden sett på tusen år. För
att visa sin välvilja mot det gamla goda bruket
att fira karneval, kommer den helige fadern att
inbjuda alla festtågets deltagare till en lysande
måltid i Vatikanens muséer. Utanför i trädgården
skola lika många fattiga bespisas.
Hans Alienus började åter sin brådskande gång
upp och ned genom rummet, och fader Paviani
hade icke heller längre tålamod att sitta. Han
följde honom tätt i hälarna med långa steg och
ifrigt viftande med sin snusdosa. Ena stunden
talade han fort och utan uppehåll med beständigt
stigande hetta, den andra tvärstannade han och
framhviskade med sänkt röst dröjande ett ord med
särskild tonvikt.
-— Låt oss vara förståndiga, min son, — sade
han. •— Låt oss vara fördomsfria och toleranta.
Jag är icke riktigt säker på den gemytliga före-
ställningen, att människosläktet nödvändigt skulle
stå högre än någonsin just nu — just nu i min
tid och fröken Bettys. Hela det tidsskede, som
omfattar människosläktets lif intill våra dar, såg
sin blomstermånad i antiken. Fast kristen, kan
jag ej förneka det. Så tänker jag, och så tänker
ni själf, det har jag hört. Låt oss dock tro, att
vårt arbete, vårt förklarande och framför allt vår
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
