Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-U––––––––––––––;–––––––––- ^––––•–––––––––––––––––-“i
I
— Men det närvarande är ett genomgångs-
rum, som vi måste beträda, och allt som är be-
rättigar sig själft. Det berättigar sig själft, efter
Gud tillstädjer det. Çock finns det ingen, som
ej så fort som möjligt vill från det genomgångs-
rummet, och därför skulle alla ansluta sig till vår
fest, om de blott hade nog tillförsikt till sina egna
innersta önskningar. Det — (de nickade) är Iif-
vets försinnligade vilja och önskan, det är för-
sinnligad ande. Därför kan för en gång också en
andens tjänare ba rätt att hylla det — (de nickade);
därför är det något, hvari alla partier för ett
ögonblick kunna skaka hand. — Minns ni, vi
talade en gång om detta vid en kyrkfest? Då
teg jag därför att ert talesätt stötte mig som kristen.
— Nu förstår jag er, min far, — svarade Hans
Alienus samt böjde sig och kysste hans hand.
Förlägen skyndade han därefter genast att tillägga:
— Det var en skyldig tribut åt era år och ert
fördomsfria sinne.
Han kunde icke frigöra sig från en viss miss-
tro, då han hörde fader Paviani genomgående be-
gagna hans egna talesätt och synpunkter.
Fader Paviani tog honom under armen, och
de gingo några slag genom rummet.
— Vi behöfva penningar, — sade Hans Alienus.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
