Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du tanker på hänglampan, gungstolen och
saffransbullen. Jag har gått och lefvat mig in i
helt andra tider, det är sant. Du menar, att det
förflutna står emellan oss.
— Ja, det menar jag. Du är en bergtagen.
Det sträfva i hennes röst hade försvunnit.
Hon sade detta med ömhet och såg upp på denne
man, som stod framför henne i den vårdade, men
illasittande klädseln, som icke tycktes passa ho-
nom. I handen höll han de hopfällda glasögonen,
som han i detta ögonblick icke hade mod att bära.
— Så få vi dra olycka öfver oss båda. Det
som började som lek och inbillning, har Llifvit
något vida mer.
— Det skall aldrig ske, – svarade hon be-
stämdt.
Hennes tunna näsduk hade blifvit våt, och hon
stack den under knapparna i klädningslifvet samt
vred och misshandlade en spinkig grön blomma
af papper, som låg på bordet.
— Gif mig den, — sade han kort och med
en anstrykning af barnslighet.
— Det skulle jag först göra, om jag inte
längre trodde, att du en gång framdeles likgiltigt
skulle kasta den, upptagen af helt andra önskningar
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
