Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Fader Paviani slår nya trådar i väfven samt bugar sig i stället för alt uttala ett visst opassande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han nu böjde sig ned för att taga henne
under hakan, halkade han i stället förbi den med
handen och knep med fingrarna i tomma luften.
Hon förstod att han hade druckit för mycket.
Hon bullrade med saxen mot bordet, värjde
sig och sprang upp från stolen.
Han gick några steg efter henne och vaggade
en smula i kroppen för hvar gång han satte fram
foten. Slutligen stannade han och lade armarna
i kors med följande ord:
— Låt oss aldrig gå förbi ett dukadt bord
utan att taga för oss af de bästa rätterna, aldrig
hvila ut i en trädgård utan att bryta den präk-
tigaste blomman. Ända in i medvetandets yttersta
timme måste vi annars ångrande fråga oss : Hvar-
för bröt jag inte den blomman? Hon vissnade i
alla fall efter några dagar, och i evighet skall aldrig
mer den blomman kunna plockas af en längtande
hand.
— AlIt det. där har jag ju under det sista
året fått höra hvar dag. Jag kan det utantill.
— Klockan där på spisen ger mig rätt att.
tala som jag gör. Jag kan aldrig förlika mig med
högröstade ur, men Elisabetta ärfde klockan efter
sin far. I pickandet hör jag tidens taktfasta gång,
och jag vet, att verkets hjul vända sig under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
