Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är just hvad jag också tycker. Om
någon kysste en italienska i en kyrka och så
i morgon skulle råka att kyssa hennes kusin i
en annan kyrka, behöfver nu det tagas så högtid-
ligt att alla tre bli olyckliga. Kunna de inte lika
gärna sorglöst tala om alltsammans glada öfver
sin ungdom och tacksamma mot lifvet. Tänk dig
Sardanapals munterhet, om någon sagt honom, att
han skulle känna sig olycklig, hvar gång han kysst
ett nytt fruntimmer.
— Hans Alienus är så många hundra år äldre
än Sardanapal, att han inte tål vid en slyngelaktig
tvekärlek. Det ser du själf, efter det till sist i alla
fall bief en och inte två, som fångade dig. Men
det lyster mig veta, om din kärlek för denna enda
är den stora djupa, hvilken kommer förhärjande
som skredet.
Hans Alienus teg.
— Se där, — fortsatte Betty. — Det är därför
jag menar, att ni röra upp mer skum än nödigt.
Allt är ju smått och grått.
— Begär icke, att vi adertonhundratalets små-
människor skola bära känslor, som i något afseende
likna skredet. Men just därför att vårt lif flyter
så blackt, ta vi vara på småsaker och utarbeta
dem till stora sorger. De kroppsliga plågorna äro
4-
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
