Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giggia hade en guirandad hvit filt om fotterna
och var ännu blek efter sin sjukdom. Men då hon
nu vände sig åt sidan och såg Hans Alienus och
Betty, färgades hennes ansikte af den mest oför-
ställda glädje. Hon kastade filten och sprang upp,
med ens frisk, samt räckte dem sina knubbiga
händer med de skrattande groparna vid knogarna.
— Vet ni hvad, — jollrade hon smeksamt, —
vi ha varit bra enfaldiga i alla fall, som så länge
låtsats att leka blindbock. Eller hvad menar du
själf, Hans Alienus? Du kan väl ändå tänka dig,
att jag inte varit någon otillgänglig sparbössa för
hemligheter.
Hon var så föga hemma i konsten att skyla
sig bakom sitt ansikte, alt de klart kunde läsa
hennes tankar, och medan hon talade blef hon
förvånad och undrande, då hon såg på Elena.
— Jag har förstått, —- fortfor hon, — att Hans
Alienus hållit på att omskapa sig till en arbets-
människa i Bettys smak, och däråt har jag haft
mycket roligt, om jag skall vara uppriktig. Men
han ser nästan hemsk ut i sin svårmodiga pilgrims-
kåpa. — Är det min fars afresa, som gjort er oro-
liga? Jag ser att något är på färde. Det har väl
inte skett någon olycka?
23i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
