Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
icke kunde slitas utan att lämna oläkliga ärr.
Hade det nu varit för två tusen år sedan, tänkte
han, då hade jag endast skickat Almerini en mått-
lig summa och därefter hämtat de båda flickorna
på en vagn, förspänd med oxar, som hade för-
gyllda horn. Så hade jag småsjungande kört dem
hem till mitt hus, och alla hade vi varit bekym-
merslösa och glada. Och nu står jag här så öm-
tålig, att om en lekande hand snuddar vid mig,
slår den djupa sår. Och om icke den, som slagit
detta sår, den allena, just den, följer mig, är jag
icke tröstad genom att få den andra eller många
andra. Är detta endast ett infall, eller hvad är
det? Det finns hundra tusentals kvinnor ensamt
i den stad, som ligger här omkring mig. Jag kan
hit in höra deras steg på gatan. Många äro
rikare utrustade än den enda, som jag nu tänker
på, och jag kan inte tänka på någon utom denna
enda.
Hans hand darrade lätt, så att ringen rass-
lade mot locket. Han räckte Giggia asken och
sade sakta:
— Den hvita handen gaf ringen med förtro-
ende åt den svarta handen, som bedrog. Nej, icke
bedrog. Jag vet icke hvarför det ordet föll mig
på läppen . .. Eller var det kanske det rätta? Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
