Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
har ingenting att säga dig, ingenting att berätta.
Kan du förlåta oss, mig och Elena?
Det var icke så han hade ämnat att uttrycka
sig, men han var icke längre herre öfver sitt ord.
Giggia stirrade honom stelt i ögonen utan att
göra någon rörelse för att mottaga asken, och han
kunde icke längre läsa hennes tankar som nyss.
Han visste icke ens, om hon hade förstått, hvad
han sagt eller velat säga. Det tomma uttryck,
som frös fast öfver hennes ansikte, redan då han
började sin förklaring, dröjde oföränderligt på
samma sätt som ett stannadt urs visare, död och
förlamad, utpekar ett redan förlidet klockslag.
Hon gick tillbaka till den lappade och urblekta
karmstolen, hvilken med sin rödnötta förgyllning
liknade en drottningtron i fattigdomens rike. Där
satte hon sig tungt, som hade hon blifvit tjugu år
äldre under de korla ögonblick, som förflutit sedan
hon nyss reste sig.
En lång stund rufvade i rummet den tystnad,
som träder öfver tröskeln, då människor, om hvilka
man tänkt högt, blotta sin osannhet och svaghet,
sin obetydlighet. Likt när en lampa plötsligt tänds
i mörkret, såg hon med ens i full klarhet alla om-
kring sig.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
