Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-•-f*
var hans faster, hans enda lefvande anförvant,
snyftade hon. Nu hade han gjort henne heder,
den ståtlige gossen.
Hans Alienus stod i kretsen bland de andra,
och detta enda lik, hvilket redan väntade sin mull
och sin glömska, kvarhöll hans blickar, som hade
det i sina trasor en stund öfverglänst alla de Ief-
vandes lysande prakt. Han afundades den döde
hans violer.
— Tiden är knapp, — hviskade polismannen.
— Packet tar redan till flykten genom en järn-
grind uppe mellan buskarna. Den vägen står oss
öppen, om vi skynda oss.
De många hundra kostymerade begåfvo sig
nu vidare uppför terrasserna och kommo genom
järngrinden till en stenlagd murkantad backe, men
som den förde ned till gatan, där soldaterna vän-
tade, intryckte de i stället en murken plankdörr,
hvilken ledde till vidsträckta vingårdar. Tätt of-
van murlängorna sågo de hustak och Peterskyr-
kans väldiga stenmassor, och den brokiga skaran
af dräkter från alla tidsåldrar fortsatte framåt i
skymningen. Redan under första förvirringen utan-
för inkörshvalfvet, hade den kringburna kistan
blifvit nedsatt på gatstenarna och äfven bärhim-
larna hade lämnats i sticket, men de med fruk-
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
