Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djup orgelton. Han hade varit det glimmande
knäppet mellan det förflutna och det kommande,
och om detta knäppe också burit form af ett kors,
hade dock både Minerva och Venus ropats ur
mullen för att häkta det samman. Han hade satt
människosläktets skönhetsdrift som kula på sin
staf, och en gång skulle marmorfångarne, som han
räddat, känna blod bulta under sin hud samt i
gladt sorl lefvande gå ut att befolka jorden.
Medan gengångarfestens munterhet svallade
allt högre och tjärblossen färgade himmelen, så att
skenet syntes öfver staden och öfver Campagnan
ända till hafvet, satt Hans Helighet i sina rum vid
sin slutade måltid, som han alltid intog i ensamhet.
Efter en stund och sedan han stående läst en bön,
fattade han ringklockan, som stod på bordet, och
tillkallade några personer, som befunno sig i ytter-
rummet. Det syntes dem, när de vördnadsfullt in-
trädde, att just i detta ögonblick en gloria af hög-
het dallrade öfver denne hvithårige man, som med
sina spelande ögon och sitt kloka ansikte stod
lutad mot karmstolen i dagern från armstakarnas
vaxljus. Det våglika bruset från den somnande
staden och springvattnen djupt nere på Peters-
platsen tycktes förunderligt aflägset.
Icke långt efter sedan Hans Helighet hälsat
259
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
