Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frukter lågo mellan tennbägarna. Det drypande
vaxet hängde stelnadt kring stakarna, och ett ljus,
som fallit, låg med ännu glödgad veke rykande på
golfvet.
En rödhårig och fräknig man i spansk medel-
tidsdräkt hade tagit sig för mycket till bästa och
halkat ned vid sidan af bordsändan med ryggen
mot bänken och ansiktet djupt mot de korslagda
armarna. Han satt sofvande kvar, medan de andra
knäböjde.
Den helige fadern stannade först på trappans
nedersta steg.
— Jag ville icke underlåta att hälsa mina
gäster och själf läsa bordsbönen, — sade han sakta
och stilla, men tystnaden var så fullständig, att om
hans brutna stämma varit ännu sprödare, skulle
den dock förnummits till salens bortersta vrår.
Han blundade och knäppte sina händer.
— Århundradet lider mot sin afton, och vi stå
i ängslig väntan som i en ransakningssal, där
klubban fallit och dom skall uppläsas. Hvar och
en frågar sig, om hans namn skall bli en stjärna
eller en grå punkt eller glömdt drunkna i den
vreda sjön. Lifvets önskningar ha ropat efter kropp
i de stenbilder, som stå här omkring oss, och
efter ande i den kyrka, som jag kallats att förvalta,
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
