Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men under tiden gled den helige faderns öga mönst-
rande öfver gästernas rad, och då han upptäckte
Hans Alienus, utbrast han med glädtigt tonfall:
— Jag känner igen dig, och jag har icke
glömt den lek, vid hvilken jag ansåg det otillbör-
ligt att fasthaka kyrkans namn. Men jag hade
icke väntat att återse dig i en pilgrims allvarliga
dräkt, om också min käre Paviani just nyss be-
rättat mig om din afsikt att gå öster ut. Andra
gå helst mot väster. — Jag hoppas, att min son
först hvilar ut vid den heliga grafven.
— Det finns, — svarade Hans Alienus, — en
helig graf som är så stor, att veckor och månader
icke förslå, om jag vill gå rundt den. I den graf-
vens djupa öknar vill jag stiga in, och till Sar-
danapal, hvilkens önskan icke dött i glömska, skall
jag framföra hälsningar från Ers Helighet.
Påfven småskrattade fryntligt med en skalk i
livardera ögat.
— I så fall kan du alltid lita på mitt beskydd.
Vi kunna ju taga saken så, att jag skickar dig
som nuntius till Sardanapal i underjorden för att
till honom öfverbringa min välsignelse. Du lofvar
naturligtvis att samvetsgrant fullgöra det upp-
draget, icke sant?
Den helige fadern blef ganska öfverraskad, när
—__________ _______________________________ 4
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
