Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI1. Hans Alienus blir påflig nuntius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Du bief en smula blek och strök och gned
din tinning liksom värmen varit felet.
Du såg på klockan och likt en, som vill
gå ut och spisa något bosch till natten,
du gick ur rummet, medan under hatten
ett litet elakt löje glänste till.
Det var åt oss, vi andra, som förkorta
vår motgångsdag med hopp om bättre stunder.
Och något nå vi — sällan gå vi under:
vi nå en bruten andra rangens seger,
när den ej mer sin första sötma äger
och de vi älskat redan äro borta.
Du log åt mig, jag narr, och log åt tiden,
som ej på berget redan staplat vred
ett jättebål af sina skogars träd,
dit med en krans af strå om pannan vriden
och följd af barn och maka orkeslös
hvar man, som födts, steg likt i hedenhös,
för stolt att lefva som de torra viden,
när släktets sommarmånad är förliden.
Hvad hulpe mig metaller eller siden,
i hvilkets kalla veck jag död förfrös,
om skönhetsande där ej längre brunne
’
288
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
