Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ï
Då nu en af de vördade äldste efter en stund
lämnade sin stenbänk för att träda ur kretsen,
ropade Dionysos med hög röst och en försmädlig
axelryckning:
— Gif pratmakarn en fot i rumpan!
Den sedvanliga afskedshälsningen uteblef, och
det vardt så tyst, att man hörde suset af de förbi-
flygande tranornas vingar. De vördade äldste
stirrade på sina skoremmar för att dölja sin mun-
tterhet, men slutligen rullade ett obetvingligt jubel
ifrån de yngre åskådarnes skaror och fortplantades
iöfver gator och gårdar. Från alla sidor skallade
isamma rop:
— Dionysos har talat. Så talar endast han,
iden gudafödde. Hans rykte har gått före honom.
IDet var malmklang och krrrrraft i den rösten. När de
iandra tala, är det som att höra ljud af sprödt glas.
En vinlöfsspira sattes i den larmande ynglingens
lhand. Ett fläckigt bjortskinn kastades om hans
ttrinda kropp, och dyrbara koturner fästes vid hans
Ilättjefulla fötter. Rundt torget restes marmorbilder,
ii hvilka människokroppens önskan gudomliggjordes.
iÄfven framträdde skådespelare och berättare, men
cdet jordiskas gud älskade trampet af dans, rytm,
wers. Därför förvandlade han i tid alla, hvilka
emdast kunde tala på prosa, till ett slags tjocka
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
