Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
*
— Palmvinets ande! — ropade hon upphet-
sad. — Låt mig slippa att höra ert prat. Palm-
vinets ande är min man Hans Alienus.
Hon knöt af sig träsulan, som hon bar under
foten, och ville straffande gifva honom ett slag
öfver hjässan, men en af knektarne höll henne om
armen.
Då Sardanapals rabsak hörde fångens namn,
blef han förskräckt och reste sig, ty han mindes
godt sin herres inbjudning. Han var en mager
man med ett skarpt och klokt ansikte samt genom-
trängande svarta ögon.
— Är palmvinets ande Hans Alienus, då är
han ingen fånge, utan konungens gäst. Må por-
tarna öppnas.
Öfverevnuken stod vid hans sida, välmående,
rund och klädd som en kvinna med öronhängen,
ringar och rödt smink på sina negerkinder. Han
vinkade väpnaren.
— Den, som förunnas att träda inför konun-
gens åsyn, — sade han lågmäldt, — brukar hälsa
honom med pannan mot golfstenarna.
Tuklat-Nirgals ögon stucko som gaddar i skug-
gan under hans hjälm. Läpparna tuggade, och
han gjorde sig i ordning att stöta fast sina lansar
i marken för att vandrande af och an mellan dem
97
11 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:23 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/halienus/2/0101.html
