Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klara klingande skratt hör du kanske först utanför
dörren till Sardanapals borg.
— Det ligger onatur i hela ditt väsen, herre.
— Onatur! — SardanapaI ställde sländan mot
knät, knäppte vaggande händerna öfver den och
lutade kinden mot skaftet. — Du kan icke föra ett
djupsinnigt och lärorikt samtal, min vän. Du talar.
alldeles som om någon lagt ett förråd af klangord .
på din tunga, och dem leker du med i stället för
med tankar. Natur, det är allt som är och allt
som inbillas, synen i min dröm, sminket på min
kind, målningen på mina naglar. Den afbildade
kalkontuppen på detta rums stenvägg är jämt upp
lika mycket en naturskapelse som den lefvande,
hvilken jag just nu hör kackla nere i min djurgård.
När en af mina hofmän prisar mig i svassande ord,
när han hälsar mig med vissa bestämda åtbörder,
är detta lika mycket en naturlig akt som då ulf-
varna para sig i ödemarken. Hvart vill du då hän
med ditt tal om natur och onatur. Jag är lika
naturlig som den svala, hvilken du nu ser flyga
; förbi öfver takets ljusöppning.
Hans Alienus lade också sin rufsade och ovant
handterade slända i knät samt betraktade med
hemlig vördnad den man, som han pröfvande mot-
sagt med sin tunga men icke med sitt hjärta.
I
1 106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
