Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sardanapals lefvande lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f–––––––––––––––––––––––––––––– -
Oförmodadt uppgaf Girgil ett anskri och stan-
nade sakta kvidande med handen på sin högra fot.
Hon hade fått en sticka i hälen, klagade hon.
Han reste sig motvilligt från anrättningarna,
som uppdukats på golfvet, och böjde sitt ena knä
samt lade hennes fot öfver det andra och under-
sökte hälen. Han misstrodde hennes klagan och
gissade, att hon endast uppfunnit stickan för att
rifva honom ur hans tankar, ty under hela hennes
dans hade han suttit med frånvarande blick.
Så länge sagoberätterskan ännu höll hans in-
billning vid Iif genom att gifva honom den före-
ställningen, att han själf var en af de handlande
i hennes saga, hade han suttit i samma glada
spänning som de andra, men dansen tröttade
honom.
Girgil var klädd i en svart kjol, som stötte i
golfvet och som under bröstet hölls uppe af ett
stramt guldband. Medan han granskade hälen,
speglade hon sig behagsjukt i rännilens vatten och
strök håret till rätta, men då hon märkte hur
klentroget och ytligt han gick till väga, drog hon
med ens foten från hans knä. Med ett illa upp-
fostradt barns oförmåga att gömma sin harm, ka-
stade hon skramlan på mattan, och utan att halta
sprang hon storgråtande ur rummet.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
