Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sardanapals lefvande lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
billningens ängsligt förbjudna vägar. Här reser
sig Sardanapal som en jättestod och räcker i sin
lyfta hand det största som jorden, vår moder, mäk-
tat gifva. Här är sommaren, och när det blir höst,
skola människorna krokryggiga trösta sig med att
sitta och utleta, hvarför ett äpple faller till marken
och icke till skyarna. Hvarför skall jag dock ut-
forska hvaraf ett fikon består, när det smakar mig
så väl den undersökningen förutan? På min gård
blommar en solros och vissnar utan att fråga hvar-
för eller huru. Läskar mig icke vattnet utan att
jag behöfver äga vetskap om hvad det är? Hvar-
för skall jag nödvändigt utforska stjärnornas ut-
seende, när jorden står så intagande framför mig
med sina trädgårdar och svala aftnar? Om månen
grönskar eller om den är en boll af is, hvad vikt
äger detta för mig, som har min varma kåpa och öf-
ver muren hör handtrummorna i Sardanapals lust-
gård? Om världen skall förgås så eller så, gör det
dynan hårdare eller den salta oliven bittrare? På
mina knän ville jag tacka ödet, om jag vore en af
dina sorglösa söner, Ninive. Min mun 1er, och min
tunga gycklar, men mig själf kan jag icke bedraga.
När jag skalar fikonet, när jag klyfver oliven, be-
ständigt hviskar min tanke sitt hvarför eller huru,
och jag längtar från kvinnornas dans till tomt
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
