Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sardanapals lefvande lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brynen. Hennes korta gula, af fransar kantade
klädning var uppskuren vid vänstra höften och
slutade under armarna, så att skuldrorna voro bara.
Det nakna benet var från vristen till knäet kors-
vis lindadt med smala guldband. Hon stod djupt
inne mellan höga ärggröna blomspiror med handen
på burens öfversta kant, och i armhålan syntes
det krusigt mörka håret.
Han gick fram till henne och hviskade:
— Ahirab !
Hon såg på honom kallt och främmande samt
svarade, under det att hon bröt en cypresskvist :
— Jag känner dig icke.
Han stannade undrande.
— Har du också glömt din far, den gamle
Abu-Rasak, som skänkte dig åt mig och gjorde
mig till din herre?
— Sardanapal, ländernas konung, är min herre,
— svarade hon och slog honom med cypresskvi-
sten så föraktligt hårdt öfver pannan, att tinnin-
gen vardt svidande röd.
Han lyfte handen knuten och gick henne in
på lifvet, men några andra kvinnor kastade sig
ropande emellan och höllo honom tillbaka.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
