Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sardanapals lefvande lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*f*–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––-4*
I
— Babylons döttrar, — sade Ahirab, — glöm-
ma de män, som ej ha nog starka armar att för-
svara dem.
Därefter gick hon några steg tillbaka mot mu-
ren, längs hvilken konungens sexhundraskara af
beväpnade evnuker hade sina vapen hängande i
ett slags järnöglor. Hon lyfte med båda händer
ett af de tunga, i kanterna buktade svärden, svin-
gade det några hvarf öfver sitt hufvud och drog
därefter med fingret ett streck tvärs öfver klingan
sägande:
— Häröfver går vägen till våra hjärtan.
I detsamma tystnade med ens alla de stojande
kvinnorna, som strömmat till. Det gick som en
grå isning af skräck genom deras lemmar, ty de
kände att Sardanapal rest sig från dynorna och
betraktade dem.
Uppe i den gula pelarhallen stod han vid det
prydliga räckverket af sten, något framåtböjd som
ständigt och med de smyckade armarna hängande
utefter rödskjortans veck.
En lång stund stod han orörlig. De hörde
endast det sakta klingandet af hans dräkts klockor.
Sedan höjde han långsamt sin högra hand och
vinkade Hans Alienus.
Kvinnorna på trappan stego upp, så att Hans
4.–––––––––- At
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
