Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Sardanapals lefvande lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alienus kunde komma förbi dem, men de kände
nyfiket i smyg på det besynnerliga tyget i hans
kåpa.
Då han steg in i den gult upplysta pelarhallen,
sade Sardanapal, utan att vända sitt hufvud från
trängseln nedanför räckverket:
— Det hetsiga barnet, som slog dig med
cypresskvisten... Är det den babylonska kvinna,
om hvilken du talat? Du har Iedt min uppmärk-
samhet på henne. Hon behagar mig. Jag har
fattat tycke för henne.
Han betraktade Ahirab ännu ett ögonblick och
återvände därefter in i pelarhallen.
Några bekransade kvinnor omringade Hans
Alienus, och en af dem, som hade håret färgadt
högrödt, kastade sig tillbaka mot hans skuldra
med sin kind mot hans hals samt höll för hans
mun en skål med palmvin och ropade:
— För Sardanapal, all sällhets gifvare !
— Som du säger ! — svarade han och tömde
skålen i botten.
Hans pulsar bultade i våldsam harm och kränkt
stolthet, men hans ögon strålade af munterhet, och
han lekte och gycklade.
Mellan de svarta cypresserna såg han ned
öfver det sofvande Ninive, staden utan ljus, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
