Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ahirab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+■
kapell, som omgåfvo gården. Först då sången och
den sista basunstöten tystnade, återfann han sig själf.
Han hörde, att hon rörde vid dörrförhänget
bakom honom. Han ville icke vända sig. Han
ville stå kvar bortåtvänd som han stod. Men blotta
rasslandet af träsulan under hennes bara fot tvang
honom att se sig om.
Hon stod i eldskenet på tröskeln med sin gällt
gulfärgade korta kjol, som njutningslystet och an-
språksfullt ville locka allas blickar till hennes ung-
dom. Håret, som i pannan var stramt upplagdt
öfver en tämligen hög hornkam, delades i nacken
i fyra flätor, hvilkas spetsar nederst på ryggen sam-
manhöllos i ett bredt silfverknäppe föreställande
en get. Men både vid flätorna och de band, som
korsvis lågo öfver de gulhvita vadorna, hängde en
mängd små bjällror, som pinglande ropade på upp-
märksamhet.
Han gick genast emot henne och tog henne
hetsigt om handlofven.
— Jag förstod dig icke nyss, — sade hon och
lät honom föra henne tillbaka in mot härden. —
Du talade med underliga ord, alldeles som en be-
svärjare. Men den stund, då du nyss vågade lifvet
för att finna vägen till mig, fann du äfven vägen
till mitt hjärta.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
