Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ahirab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frånstjäla mig. Jag skall veta att återtaga den,
ty i det förhäxande skönhetskrig, som vi utkämpa,
lyster det mig att bli segrare. Skulle du väl kalla
mig det högsta mänskliga, om jag ej äfven gudomlig-
gjorde allt det mänskligt onda och låga, liksom
mina väfvare gjort något skönt af de grinande
drakarna på denna trasade matta?
Hans Alienus lyfte Ahirabs arm, som vid rö-
relsen blänkte af den ingnidna salvan, samt drog
knifven ur repbältet och höll den öfver hennes
vänstra armhåla.
— Jag unnar henne icke åt dig, — sade han.
Då lutade sig Sardanapal framåt. Han lade
sin hand på hans och tryckte den så hårdt, att
knifven långsamt stacks in i bröstet ända till
skaftet.
Ahirab kastade sig ångestfullt än på ryggen
och än åter på sidan samt stammade några ore-
diga ord om, att hon förbannade honom, Sarda-
napal, såsom oräkneliga kvinnor förbannat honom
allt från det han blef yngling. Sedan uppgaf hon
andan.
Det blef stilla i hvalfvet, men från en af går-
darna hördes ännu hammarslag och gnisslet af
släpade stockar. Med upplyfta armar likt en präst
vid offring gick Sardanapal tillbaka uppför trappan,
4*– -4
4*––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––- ^
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
