Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Sardanapals bål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
honom, och han låg tillbakalutad mot den djupa
stolens pösande kuddar som en sjuk.
— Min kropp är min vanära, — begynte han,
då Hans Alienus hälsade. — Mina läkare förmå
icke längre att lifva mina vätskor och stärka mina
senor.
— Dina läkare känna måhända människo-
kroppen, — svarade Hans Alienus, — men de
känna icke människan. Eller hvarför komma de
annars med droppar och kryddor! Icke dina vät-
skor och senor ha skulden till din svaghet i detta
nu. Hvad betyder kroppen! Saken är att din
inbillning har tröttnat och somnat in. Detta flata
tak, gården där nere, cypresstockarna och mat-
torna — allt står likgiltigt och dödt för ditt öga,
därför att lampan, som lyser upp tingen, är ut-
brunnen, därför att din inbillning slocknat.. Män-
niskan är endast ett tomt hängande segel, som först
lyfter sig till handling och rycker kroppen med
sig, när hon fylls af inbillningens vind. — Nu ser
du bara det kalla yttre och din hjälplöshet och
din brist på verkliga vänner . . .
— Hvad jag behöfver är fiender.
— Vänd därför endast hufvudet mer åt höger
och se röken från de tända kvarteren. Den rullar
allt närmre och närmre och begrafver hela din stad.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
